helenamittilivet

Idag ringde väckarklockan 04.45. Det är hemskt att gå upp så tidigt tycker jag. Promenaden till bussen är kuslig, alla husen är kolsvarta och ingen levande själ syns till någonstans. När man står och väntar på bussen så kommer det en och annan ensam bil körandes i det kolsvarta mörkret. Fy för detta mörker men vi går mot ljusare tider sägs det.