helenamittilivet

Idag ringde jag ner till vårdcentralen för jag ville lämna lite blod så de kunde titta om det gjort någon nytta att jag ätit mina järntabletter. Men ack nej så lätt är det inte att lämna ett litet blodprov inte. Jag var tvungen att ringa till en läkare sa systern för jag var tvungen att ha en remiss till laboratoriet. Jag ringde farbror doktorn men nej, nej så lätt var det inte att få en remiss inte. Jag var tvungen att komma till honom också och prata för det kan ju vara något som är fel på mig sa han - hmmm. Proverna kunde jag komma ner och ta när jag ville och så fick jag en tid hos honom om ca två veckor.

På eftermiddagen så promenerade jag ner till laboratoriet för att lämna lite blod men nej, nej så lätt var det inte att lämna lite blod inte. När jag sitter där i stolen så knappar de fram mitt personnummer och vips så fylls hela sidan på skärmen med prover som jag skall lämna. Och jag kunde inte lämna de nu för jag var tvungen att vara fastande när jag kom sa de. Men jag skall bara kolla mina järnvärden sa jag men de skakade på huvudena och sa att farbror doktorn ville kolla mycket mera på mig - hmmmm. Undrar vad de tror att de kan hitta - kanske är det lite rost i blodet eller? Fortsättning följer...

Folk säger alltid att det är svårt att få en tid till läkaren men det tycker inte jag iallafall. Så fort jag ringt ner till vårdcentralen för att rådfråga eller för att lämna prover så måste en läkare få träffa mig också och aldrig är det fel på mig så mina läkartider borde gå till bättre behövande.